Krönika – Att vara i och nära vatten – handlar om eget ansvar

13 september, 2018

Det är nästan så att vi har glömt det. Men denna sommar var mycket varm. Det var domedagsstämning i vissa medier, väderkartor visade djupt röda färger, skogsbränder rasade, grundvattnet sjönk och det började talas om att vi borde ta vara på det regnvatten som faller på hustaken. När värmen kommer blir vi lite vaksamma. Vi ser till att de äldre har fläktar, att barnen dricker mer och om vi blir tvungna att sitta på varma arbetsplatser så ringer vi till arbetarskyddsstyrelsen och söker hjälp. Det är allmänt känt att värme är farligt – och vi är inte sena att söka hjälp.

Annat är det med vatten.

Sjöar och havsvikar mätte höga temperaturer och det var enkelt att bara slänga sig i. Kanske var det för enkelt, för det var länge sedan så många personer drunknade. Många familjer tog sig till vattnet för att få svalka och för att undkomma värmen. Flera av dem som under sommaren omkom var unga personer – det är hjärtskärande.

En farlig situation uppkommer snabbt i vattenbrynet just som det vakande föräldraögat tappat uppmärksamheten. Någon bestämmer sig i för att simma ikapp med kompisarna, men tänker inte på att han druckit lite för mycket just denna kväll. Vi vet inte vad som hände. Han försvann ner under ytan. (Du kanske reagerar på att jag skriver han, men statistiken säger att mer än hälften av drunkningsolyckorna sker med alkohol i kroppen och av 97 drunkningsolyckor hitintills i år var 74 män, dvs 76%).

Jag tycker det är tragiskt. Trots att nästan alla kan simma som är över 10 år så drunknar så många – helt i onödan. Vi har kampanjer om flytväst, om vikten av att kunna simma, om att undvika kombinationen vatten och alkohol. Ändå drunknar 100-talet människor varje år.

Hoppa i vattnet gör du på eget ansvar – du bedömer en situation och antas att klara av den. Alltför många varje år gör inte det – och för att få ner de röda siffrorna måste vi i större utsträckning lita till oss själva. Räddningstjänsten har ingen möjlighet att hinna fram och det är få ställen som det finns livräddare. Men om vi skulle lyfta vårt eget ansvar tydligare – kanske vi skulle ställa några kontrollfrågor till oss själva innan vi simmar ut, innan vi låter vårt barn bada i vattnet.

Är det säkert att dyka här?
Orkar jag simma så långt?
Ska jag bada fast jag har druckit?
Ser jag mitt barn i vattnet?

Ulf Silvander
Generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Medlemsorganisationer