Hoppa till innehåll
Denna vecka presenterades Sveriges första kulturkanon – en samling av 100 verk och företeelser som haft varaktig betydelse för svensk kultur och samhällsutveckling. Bland dem finns en av våra mest unika traditioner och förutsättningar för friluftslivet: allemansrätten.
Allemansrätten är En grund för friluftslivet och en sedvänja som växt fram under århundraden som ger oss frihet att röra oss i naturen, tälta, plocka bär, svamp och blommor – så länge vi visar hänsyn till natur, djur och markägare. Den är en avgörande förutsättning för friluftslivets utveckling i Sverige och något som gör vår rättskultur särskiljande internationellt.
Att allemansrätten nu lyfts fram som en punkt i kulturkanonen visar dess betydelse långt utanför friluftslivets gränser. Den är inte bara en praktisk frihet, utan också en symbol för gemenskap, tillit och ansvarstagande för vår gemensamma natur.
En rättighet med rötter i historien
Allemansrätten har sina rötter i ett glest befolkat land där rätten för ”alle man” att röra sig i skog och mark tidigt sågs som självklar. Spår av denna frihet finns i äldre lagstiftning, och idag är den nämnd i regeringsformen: ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten.”
Det är en rätt som är unik i världen – men också en frihet som bygger på ansvar. Tack vare denna balans mellan rättigheter och skyldigheter kan vi fortsätta vandra, cykla, paddla och upptäcka naturen, samtidigt som markägare kan vårda och bruka sin skog.
En stolthet att värna
För oss är det glädjande att se allemansrätten uppmärksammas som en central del av Sveriges kulturarv. Den förenar oss, skapar förutsättningar för hälsa och välbefinnande och ger oss alla tillgång till naturupplevelser – oavsett bakgrund och förutsättningar.
Läs mer om kulturkanonen på regeringens webbplats