Debatt-arkiv - Svenskt Friluftsliv

Debatt i GP: Spring inte från väljarna i ivern att demontera strandskyddet

29 juli 2026

Svenskt Friluftsliv och 14 medlemsorganisationer uppmanar regeringen att behålla ett generellt nationellt strandskydd. I en gemensam debattartikel i Göteborgs-Posten varnar organisationerna för att regeringens förslag kan få stora och oåterkalleliga konsekvenser för allmänhetens tillgång till Sveriges stränder.

Regeringen vill avskaffa dagens generella strandskydd och göra det lättare att bygga nära vatten. I debattartikeln konstaterar Svenskt Friluftsliv och medlemsorganisationerna att det är fel väg att gå. Den föreslagna inriktningen innebär en förskjutning från ett generellt skydd som säkrar allmänhetens tillgång till stränder till större möjligheter för enskilda intressen.

Tack vare strandskyddet kan människor promenera längs stränder, bada, paddla, åka skridskor, nå fiskeplatser och lägga till med kajak eller båt. Stränderna är en viktig förutsättning för friluftslivet och en ändlig resurs. När strandnära områden väl har bebyggts och upplevs som privata är utvecklingen svår att göra ogjord.

Väljarna vill behålla strandskyddet

Debattartikeln tar avstamp i en ny Novus-undersökning som genomförts på uppdrag av Svenskt Friluftsliv. Undersökningen visar att 55 procent av väljarna vill behålla dagens generella strandskydd, medan andra efterfrågar en större lokal anpassning.

Resultaten visar också tydliga skillnader mellan partiernas politik och de egna väljarnas uppfattningar. Bland Moderaternas väljare vill endast 9 procent minska strandskyddets omfattning generellt. En majoritet, 61 procent, vill i stället behålla ett generellt strandskydd, men med olika regler i olika delar av landet. Bland Socialdemokraternas väljare vill 64 procent behålla ett oförändrat generellt strandskydd.

– Resultaten visar att det inte finns något folkligt stöd för att avskaffa det generella strandskyddet. Regeringen bör lyssna på väljarna och inte hasta fram förändringar som på sikt riskerar att begränsa allmänhetens tillgång till stränderna, säger Josefine Åhrman, generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv.

Fem uppmaningar till regeringen

I debattartikeln uppmanar organisationerna regeringen att:

behålla ett generellt nationellt strandskydd som grund,
värna allemansrätten och den fria passagen i praktiken,
säkra rättssäkerheten och det lokala inflytandet,
använda möjligheterna i dagens regelverk fullt ut,
ta hänsyn till de samlade effekterna av många mindre beslut.

Nuvarande lagstiftning innebär inte ett totalförbud mot strandnära byggande. Det finns redan möjligheter att bevilja dispens när det finns särskilda skäl. Reglerna kan utvecklas och tillämpas mer förutsägbart utan att det generella skyddet avskaffas.

”Friheten att bygga nära vatten får inte väga tyngre än allas frihet att nå vattnet”, skriver organisationerna i debattartikeln.

Debattartikeln är undertecknad av Svenskt Friluftsliv tillsammans med Svenska Turistföreningen, Friluftsfrämjandet, Sportfiskarna, Svenska Livräddningssällskapet, BirdLife Sverige, Svenska Seglarförbundet, Svenska Kryssarklubben, Svenska Båtunionen, Svenska Kanotförbundet, Svenska Klätterförbundet, Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet, Cykelfrämjandet, Svenska Frisksportförbundet och Intresseföreningen Geocaching i Sverige.

Läs hela debattartikeln på GP Debatt: ”Spring inte från väljarna i ivern att demontera strandskyddet”. Regeringens strandskyddsförslag hotar allemansrätten | Göteborgs-Posten

Ge oss förutsättningarna så stärker vi Sverige

26 juli 2025

Sverige genomgår just nu en historisk upprustning av sitt totalförsvar. Regeringen har budgeterat 300 miljarder kronor till militärt och civilt försvar. Men mitt i denna nationella kraftsamling riskerar en av våra viktigaste civila resurser att förbises, friluftsrörelsen.

Friluftsrörelsen utgör det som både Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) efterfrågar i sina analyser av framtidens civila försvar. ett fungerande civilt beredskapssystem, robust, decentraliserat och tränat i ledarskap och ansvarstagande.

MSB:s beredskapsmål slår fast vikten av lokal förmåga, frivilliga insatser och utbildade civila resurser. Men hittills har friluftsrörelsens roll som beredskapsaktör varit närmast osynlig i den nationella planeringen.

Det vore ett misstag att inte ta vara på den beredskapspotential som finns i Sveriges tredje största folkrörelse. Friluftsrörelsen består av 2 miljoner medlemskap och 7 000 lokala och regionala föreningar som finns runt om i landet. Vi är och måste vara en del i mobiliseringen, både i kris och i händelse av krig.

Därför uppmanar vi civilminister CarlOskar Bohlin, att ta initiativ till att inkludera friluftsrörelsen som en del av Sveriges civila beredskapssystem. Att i detta läge bortse från ett nätverk av hundratusentals erfarna organiserade medborgare vore inte bara ett missat tillfälle det vore ett strategiskt misstag. Vi utbildar redan idag bland annat kustskeppare, hundförare, livräddare, jägare, fjällvandrare och orienterare och står redo att skala upp. Att kunna rena vatten, göra upp eld, laga mat utan el eller ta hand om sig själv och andra vid en olycka är inte bara en fridisaktivitet. Det är grundläggande krisberedskap. Dessa färdigheter kan avgöra om en individ klarar sig när samhällets resurser är pressade, ner elen är borta eller vattnet slutar rinna i kranen. Detta är kompetenser som i en kris- eller krigssituation kan utgöra ovärderliga tillgångar för vårt land. Kompetens inom friluftsliv är därför krisberedskap i praktiken.

Under pandemin, vid skogsbränder och vid utbrottet av afrikansk svinpest, har friluftsrörelsen redan ställt om och mobiliserat. Vi har samlat frivilliga, skött logistik, bistått med resurser, och bidragit till informationsinsatser. Vi kan organisera, samarbeta och agera snabbt. Det är den typ av förmåga totalförsvaret nu söker hos civilsamhället.

Men utan ett tydligt uppdrag och långsiktig finansiering riskerar denna kapacitet att gå förlorad eller inte tas till vara. Det vore inte bara ett slöseri det vore ett svek mot den beredskap Sverige så akut behöver bygga.

Det är dags att ändra på det. Vi föreslår därför följande:

1. Att regeringen ger ett riktat uppdrag till Svenskt Friluftsliv att tillsammans med våra medlemsorganisationer bidra till att bygga upp Sveriges civila krisberedskap. Det skulle göra det möjligt att snabbt utbilda fler över hela Sverige. Det minskarbelastningen på samhällets resurser vid en kris, och stärker varje individs förmåga att ta ansvar för sig själv och sin omgivning.

2. Regeringen avsätter medel så att rätt förutsättningar ges för att kunna utföra uppdraget i stor skala.

Det är hög tid att staten ser det uppenbara: Sveriges friluftsrörelse är en redan existerande, landsomfattande beredskapsresurs. En resurs som dagligen utbildar medborgare i överlevnad, orientering, livräddning och försörjning och som nu bör ges ett tydligt, statligt uppdrag inom svensk krisberedskap.

Cecilia Magnusson

Ordförande Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman

Generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Ett tillgängligare friluftsliv genom att välkomna fler utövare i kollektivtrafiken

15 maj 2025

Genom att göra det enklare för miljontals aktiva inom frilufts- och idrottsrörelsen att ta bussen eller tåget till träningen, lägret och vandringen kan kollektivtrafiken skapa en ny marknad. Det skulle kompensera för den minskade arbetspendlingen, öka intäkterna och hjälpa oss att nå klimatmålen. Här är våra tio förslag som underlättar för fler att delta i föreningsaktiviteter!

Idag när kollektivtrafikbranschen samlas för sin årliga Kollektivtrafikdag skriver vi och flera andra aktörer på Altinget debatt om 10 konkreta förslag för att tillgängliggöra friluftsliv för fler genom smartare kollektivtrafik.

Ekonomin står högt upp på agendan på årets kollektivtrafikdag. Efter coronapandemin har många vant sig vid att jobba på distans några dagar i veckan och kollektivtrafikens marknadsandel i landet har minskat. I fjol var bara 27 procent av alla resor kollektiva, fyra procentenheter lägre än föregående år enligt Svensk Kollektivtrafik.

Minskat resande i kollektivtrafiken betyder lägre biljettintäkter och måste kompenseras med högre priser, sämre turtäthet eller borttagna linjer för buss och pendeltåg. Dessutom drabbas folkhälsan, eftersom det är hälsofrämjande vardagsmotion att gå till bussen eller cykla till tåget. Men inte nog med det, även klimatutsläppen ökar eftersom hela 95 procent av bussarna i kollektivtrafik går på förnybara bränslen och nästan alla tåg drivs med fossilfri el medan de flesta bilar fortsatt är fossildrivna.

En potential till vändning finns i fritidsresorna som idag till absolut övervägande del sker med egen bil. Det har vissa kollektivtrafikaktörer redan insett och adresserat, med Skånetrafiken som ett positivt exempel. De har utrett kollektivtrafiken till populärafritidsområden och snabbt kunnat ta marknadsandelar från bilen, vilket förutom ökade intäkter och minskade utsläpp också ger en trevligare upplevelse för besökarna som inte behöver bekymra sig om att hitta parkeringsplats eller skjutsa ungarna till aktiviteter.

Genom att anpassa kollektivtrafiken så att den välkomnar alla som vill ta bussen eller tåget till träningen, lägret och skidåkningen kan biljettintäkterna öka. Andelen fritidsresor inom kollektivtrafiken i Sverige har ökat rejält de senaste åren men det finns mycket kvar att göra!

– I dag saknas ofta kollektivtrafik som möjliggör friluftsliv och idrott efter skol- och arbetstid. Vi vet att tillgängligheten och närheten är avgörande faktorer för att människor ska kunna ta sig ut. Genom att anpassa trafiken bättre kan vi både minska utsläppen och sänka trösklarna för att fler ska kunna delta i föreningslivet. För oss är det en fråga om folkhälsa, säger Josefine Åhrman, generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv.

Svenska frilufts- och idrottsorganisationer har tillsammans över fem miljoner medlemmar, som vill resa hållbart till och från idrottsplatsen, scoutstugan, naturreservatet eller något annat mål som inte täcks av vardagens kollektivtrafikmönster.Men i dag planeras svensk kollektivtrafik främst utifrån de platser och tider som gäller för arbetsplatser, skolor och serviceinrättningar. Det gör att det ofta saknas en buss som passar till fotbollsträningen och att det är svårt att åka kollektivt hem från kanotklubben. En mer tillgänglig kollektivtrafik skulle också öka möjligheten för fler att vara med.

Vi i idrotts- och friluftsrörelsen har därför tagit fram tio konkreta förslag till kollektivtrafiken:

Planera kollektivtrafiken utifrån fritidsaktiviteter. Ta tillsammans med frilufts- och idrottsrörelsen fram kunskapsunderlag om hur fritidsresandet i er region ser ut, inklusive variationerna mellan veckans dagar och årets månader. Säkerställ att även parasportens resmönster synliggörs med behov av tillgänglighet, färdtjänstsamverkan och assistans.
Sätt mål för hur marknadsandelen för fritidsresande ska öka. Prioritera fritidsresandet och anta tydliga mål i regionens trafikförsörjningsprogram för hur andelen fritidsresande ska öka. Sätt mål för 2030 och 2040 inklusive mätbara mål för tillgängligt fritidsresande för personer med funktionsnedsättning
Skippa app-kravet och välkomna ovana resenärer. För att locka den ovana resenären behöver det vara enkelt att förstå och betala biljetten ombord – utan att behöva ladda ner ännu en app. Detta är särskilt viktigt för personer med kognitiva funktionsnedsättningar, äldre eller dem med språkbarriärer.
Namnge hållplatser efter idrottsplatser/friluftsplatser. Den som inte är van att ta bussen kan tycka att det är svårt att hitta rätt busshållplats. Om den heter likadant som idrottsplatsen eller friluftsområdet blir det enklare.
Välkomna idrotts- och friluftsmaterial. Duplantis stavhoppsstavar kanske får svårt att rymmas, men mycket annan utrustning för frilufts- och idrottsaktiviteter bör kunna tas med i kollektivtrafiken. Tänk även på de specifika behov som paraidrottare har med exempelvis rullstol, sit-ski eller andra hjälpmedel.
Samordna med cykel. Många friluftsområden ligger en bit ifrån en rimlig hållplats – till exempel svampskogen, badsjön eller föreningsstugan. Då behöver cykeln kunna tas med ombord på bussen och pendeltåget eller att det finns tillgång till cyklar och högkvalitativa cykelparkeringar vid hållplatsen.
Anpassa närtrafiken för idrotten och friluftslivet. Dit bussen eller tåget inte går finns det ofta anropsstyrd trafik eller närtrafik som behöver förbeställas. Öppna upp den även för fritidsresandet och gör den enklare att boka. Utöka närtrafiken med tillgängliga fordon och ledsagarservice så att alla kan använda den.
Släpp tidtabellerna tidigare så vi kan planera cuper och läger. När vi planerar evenemang görs det med lång framförhållning och då behöver busstidtabellen finnas på plats tidigare än någon månad i förväg som är standard i dag.
Utnyttja de stora evenemangen. Vid större idrottsevenemang är det särskilt olyckligt att behöva vara hänvisad till bilen – parkeringsplatserna blir fulla, trängseln stor och helhetsupplevelsen dålig. Här kan ett ökat kollektivtrafikresande vara med och skapa goda vanor.
Slutligen: Ta samtalet. Frilufts- och idrottsrörelsen är välorganiserad, lätt att hitta och vi är experter på var det finns outnyttjad potential till ökat kollektivt resande. Hör av er!

Genom dessa råd kan den svenska regionala kollektivtrafiken locka nya resenärer som ökar intäkterna, förbättrar folkhälsan och minskar transportsektorns klimatutsläpp. Det handlar också om jämlikhet. Ett samhälle där alla kan delta i idrott och friluftsliv – oavsett förutsättningar – är ett starkare samhälle.

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv
Anna Iwarsson, ordförande Riksidrottsförbundet
Maria Ros-Hjelm, generalsekreterare Svenska Turistföreningen
Kristina Ljungros, generalsekreterare Friluftsfrämjandet
Åsa Llinares Norlin, ordförande Parasport Sverige
Mattias Goldmann, grundare, 2030-sekretariatet

Se även debattartikeln i Altinget

Avskaffande av strandskyddet får stora konsekvenser

6 januari 2025

Strandskyddet är en fråga om framtida generationers möjlighet att uppleva och uppskatta Sveriges unika natur och om vi fortsatt ska kunna ha närhet till naturen och ett enkelt friluftsliv - oavsett vem man är, var man bor och plånbokens storlek.

Regeringens förslag om att avskaffa strandskyddet vid små sjöar och smala vattendrag riskerar att få allvarliga konsekvenser för människor att fritt kunna vistas i naturen och inskränker på allemansrätten. Strandskyddet är en fråga om framtida generationers möjlighet att uppleva och uppskatta Sveriges unika natur och om vi fortsatt ska kunna ha närhet till naturen och ett enkelt friluftsliv – oavsett vem man är, var man bor och plånbokens storlek.

Strandskyddet är ett viktigt verktyg för att säkerställa tillgången till natur och skydda växt- och djurliv. Flera reformer har genomförts för att balansera behovet av exploatering med naturens och allmänhetens intresse. Idag finns redan stora möjligheter till undantag. Vårt besked är därför tydligt: Det behövs inga ytterligare förändringar. Den balans många jobbat hårt för att uppnå skulle gå förlorad och friluftslivet skulle få betala priset.

Strandskyddet är en grundläggande del av allemansrätten. När 4700 kommunpolitiker i hela landet besvarade Friluftsfrämjandets enkätfråga om allemansrätten ansåg att nio av tio att den ska bibehållas och inskränkningar undvikas i mycket hög eller ganska hög grad. Regeringen går i motsatt riktning eftersom förslaget hotar att begränsa tillgången till stränder, rekreation och friluftsliv. Det blir samtidigt svårare att nå folkhälsomålen, friluftslivsmålen och miljökvalitetsmålen, samt våra åtaganden enligt internationella konventionen om biologisk mångfald och EU:s naturrestaureringsförordning. De mindre vattenmiljöerna står för majoriteten av den totala längden på vattendrag och är centrala för biologisk mångfald och friluftsliv. Vi pratar om hundratusentals sjöar och över en miljon kilometer vattendrag som är smalare än två meter.

En förändring av strandskyddet är en dålig idé, och följande tre punkter tydliggör varför:

Naturen är till för oss alla. Den är människors största arena för motion, rörelse och välbefinnande och i en tid när bara 2 av 10 barn når rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet per dag är det centralt att vi inte försämrar förutsättningarna för fysisk aktivitet. Hälsovinsterna för barn att vistas i gröna miljöer är välbelagda inom en rad områden som påverkar deras fysiska och psykiska hälsa och utveckling .
Närheten till naturen är avgörande. En av de mest avgörande faktorerna för att människor ska vistas i naturen är närheten. Om avståndet ökar på grund av exploatering kommer färre att få möjligheten att bada och komma ut i naturen. Det skapar ökade klyftor och ojämlika villkor. Vår gemensamma rätt att gå, springa, bada, paddla, fiska, åka skridskor eller bara vara i närheten av orörda stränder är viktigare än någonsin.
Den biologiska mångfalden hotas. Naturvårdsverket har i sina konsekvensanalyser visat att ett upphävande skulle få omfattande negativa konsekvenser för växter, djur och friluftsliv i Sverige. Detta måste regeringen ta på största allvar. Sverige har ett internationellt åtagande att skydda biologisk mångfald och säkerställa tillgången till naturen för alla. Regeringens förslag går i motsatt riktning och hotar både våra miljö- och friluftspolitiska mål.

Sverige har en stark tradition av att värna allemansrätten. 9 av 10 vuxna anser att allemansrätten är mycket värdefull och ska bevaras.

Med så stort stöd borde regeringen värna strandskyddet, allemansrätten och en tillgänglig natur för alla.

Cecilia Magnusson
Ordförande Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman
Generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Regeringens beredskapssatsning missar friluftsrörelsen

24 september 2024

Elen går, betalkortet fungerar inte och vattnet sinar i kranen – hur agerar du? Beredskapsveckan i september är en viktig påminnelse om att förbereda oss på kriser och krig. Den civila beredskapen är alldeles för dålig; många har inte ens vatten för några dagar hemma.

Foto: Cecilia Magnussson, ordförande Svenskt Friluftsliv och Josefin Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Historisk satsning på civilförsvaret

Hälften av svenskarna är inte säkra på att de skulle klara att göra upp eld i naturen. Regeringen gör en historisk satsning på civilförsvaret i höstbudgeten men missar att inkludera friluftsrörelsen, som genom naturberedskap skulle kunna höja lägstanivån.

Beredskap handlar om att hålla ihop. Civilsamhällets kraft och avgörande roll visar sig direkt vid kriser; exempelvis hade utbrottet av afrikansk svinpest inte hanterats så snabbt och effektivt om inte Svenska jägareförbundet agerat för att hjälpa till. Vi har sett samma sak vid skogsbränder och översvämningar. Det hade inte varit möjligt utan de kunskaper människor får genom att regelbundet vistas i naturen eller via friluftsorganisationernas aktiviteter.

Friluftsrörelsen spelar inte bara en viktig roll för folkhälsan, utan arbetar också med kunskapsspridning som ökar människors omsorg om natur, miljö och allemansrätten. Våra 28 medlemsorganisationer runtom i landet lär ut konkreta färdigheter som simkunnighet, att hålla värmen i händelse av strömavbrott, att hitta hem om man går vilse och hur man klär sig i sträng kyla. Genom att öka allmänhetens möjlighet att klara sig i naturen stärker vi hela samhällets beredskapsförmåga.

Läget är allvarligt. Ett år efter pandemins utbrott sa bara en tredjedel av svenskarna att de är mer praktiskt förberedda på kris än tidigare. Mat, medicin och andra ljuskällor än eldrivna finns i många hushåll: samtidigt har färre än hälften vatten så de klarar några dygn om kranarna sinar. Alldeles för få har alternativa strömkällor, radio eller ett icke eldrivet matlagningskök. I genomsnitt tror allmänheten att de bara skulle klara tre dygn utan samhällets stöd vid en kris.

Många har dåliga baskunskaper

Kunskapsnivån sjunker dessutom, visar Friluftsbarometern. I fjol var nära sex av tio osäkra på om de skulle klara en natt i naturen, och mer än hälften var inte säkra på att de klarar att göra upp eld. Många har alltså förvånansvärt dåliga baskunskaper, och troligen är det ännu sämre ställt vid hårt väder och med undermålig utrustning, eller ifall våra liv samtidigt hotades av terror eller krig. Klimatförändringarna och risken för nya pandemier är också starka skäl till att vi måste bli bättre rustade.

Redan i dag stärker friluftsrörelsen samhällets beredskap. Ett exempel är Friluftsfrämjandets projekt Krisvis som lär ut friluftsvana som tangerar grundläggande krisberedskap. Det finns många likheter mellan att klara sig på en veckotur i skogen och att överleva hemma utan el och vatten. Vi arbetar varje dag för att inkludera de grupper som inte har någon naturvana alls – om fler får rutin på att vistas i naturen ökar vårt lands förmåga vid kris eller krig. 

Sänk trösklarna

Socialdemokraterna vill satsa på ett friluftspolitiskt program, så att alla elever garanteras friluftsdagar i skolan, och regeringen ser behovet och lägger nu miljardbelopp på civilt försvar 2025. Allt detta är bra men vi föreslår att en del av dessa pengar riktas särskilt till friluftsrörelsen för att höja människors naturberedskap.

Våra medlemsorganisationer bidrar gärna till en bred och långsiktig fortbildningsinsats. Tillsammans måste vi sänka trösklarna för att stå bättre rustade för pandemier, klimatförändringar och kriser – men också för att klara oss om kriget kommer.

Expressen debatt: Regeringen ser inte skogen för alla träd

29 mars 2024

Regeringens nya översyn av den nationella skogspolitiken fokuserar på skogsbruket, medan de sociala värden som skogen står för förbises helt.

Regeringens nya översyn av den nationella skogspolitiken fokuserar på skogsbruket, medan de sociala värden som skogen står för förbises helt. Det är ett självmål, eftersom skogen kan bidra till så mycket mer och vara en del av lösningen på flera av våra viktiga samhällsproblem. Friluftslivets och naturens bidrag måste erkännas och lyftas, om regeringen menar allvar, till exempel med sin ambition att minska den psykiska ohälsan.

I februari bjöd landsbygdsminister Peter Kullgren och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari in till en presskonferens där de presenterade en kommande översyn av den nationella skogspolitiken. Kort därefter höll statsministern och socialministern ett möte med flera aktörer inom civilsamhället, om den kommande nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention. Två viktiga frågor för den svenska folkhälsan, men kopplingen dem emellan förbisågs helt.

Skogen är en stor och viktig arena för fysisk aktivitet och intresset för friluftsliv i vårt land är utbrett; nio av tio invånare anser att friluftsliv är bra för hälsan och sju av tio upplever återhämtning i naturen. Friluftslivets ekonomiska och sociala värden är stora och ökar över tid genom det växande intresset hos både svenskar och utländska turister. Skogen rymmer närmast obegränsade möjligheter till friluftsliv, men för att människor ska kunna nyttja dessa krävs att allemansrätten värnas, och att skogens betydelse bortom skogsbruket lyfts fram.

Sverige befinner sig i världstoppen när det gäller stillasittande – åtta av tio barn når inte upp i Folkhälsomyndighetens rekommendationer om fysisk rörelse. Stillasittandet beräknas kosta upp till 90 miljarder kronor per år och den psykiska ohälsan ökar. I det läget behöver samhället satsa på göra de tätortsnära skogarna och skogar där många utövar friluftsliv, attraktiva och tillgängliga. Friluftsliv i skogen kan ha en avgörande betydelse – och är en kostnadseffektiv lösning – för bättre folkhälsa och ökad livskvalitet för alla oavsett ålder, kön eller bakgrund.

Skogen är viktig för svensk ekonomi och klimatomställningen, och en översyn av den nationella skogspolitiken är bra, men direktiven för utredningen fokuserar enbart på hur mycket biomassa skogen kan producera; ingenstans nämns de sociala värden den också står för.

Det är inte tillräckligt ambitiöst. Nationella politiska initiativ bör alltid omfatta det aktuella sakområdets betydelse för aktuella samhällsproblem, som fysisk och psykisk hälsa. Översynen bör belysa vad som krävs för att skogens sociala värden ska bevaras och förstärkas. Vi måste bort från en situation där friluftslivet används i retoriken av alla, men aldrig ges samma värde som produktion och miljö.

Sverige behöver en tydligare riktning mot att stärka skogens sociala värden genom konkreta åtgärder:

Säkerställ tydligare exponering och uppföljning av Skogsstyrelsens miljömål: Levande skogar med övergripande sociala målen i skogspolitiken
Ändra direktiven i den nya utredningen, så att skogens sociala värden stärks i stället för att urholkas

Att regeringen inte ser skogen för alla träd är ett faktum som gör att vi missar, i stället för att ta tillvara, möjligheten att motverka flera viktiga problem som plågar Sverige. Detta kan inte tolkas som annat än avsiktligt självmål, i en kanske aldrig så avgörande match som vårt samhälle just nu utkämpar.

Susanne Maarup, ordförande Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Läs debattartikeln här: Regeringen missar vad som är viktigt med skogen | Debatt | Expressen

Fritidskortet är en lysande idé – om det kan användas av de som behöver det mest.

9 oktober 2023

Trots att åtta av tio personer i Sverige ägnar sig åt friluftsliv på kvällar och helger, många av dem i organiserad form, lyser friluftslivet med sin frånvaro i regeringens ekonomiska prioriteringar, skriver artikelförfattarna.

I våras gick startskottet för regeringens satsning på ett fritidskort för barn och unga, en satsning för hundratals miljoner kronor. Socialminister Jakob Forssmed (KD) presenterade stolt att fritidskortet kommer att ge ökad tillgång till friluftsliv, idrott, kultur och annat föreningsliv.

Men resultatet riskerar att urholkas och bli verkningslöst, bland annat på grund av bristen på ledare och infrastruktur. Det vore synd på en viktig satsning, som med rätt förutsättningar kan bidra till ökad folkhälsa hos barn och unga.

I budgetförslaget för nästa år har regeringen avsatt 731 miljoner kronor till fritidskortet för barn och unga i åldrarna 8–16 år. På kortet ska ett belopp laddas, som de kan använda för att betala för organiserade aktiviteter på fritiden. Tanken är att detta ska sänka trösklarna – inte minst i socioekonomiskt utsatta hushåll – för ungas tillgång till friluftsliv, idrott och kultur, och därmed främja trygghet och gemenskap i vardagen. Det är en rejäl satsning med ett viktigt syfte, som Svenskt Friluftsliv naturligtvis står helt bakom. Det som saknas är investeringen i förutsättningarna att genomföra detta i praktiken.

Ett av villkoren för att få tillgång till kortet är att det ska användas inom långsiktiga, ledarledda aktiviteter, vilket är välkommet. Men om satsningen ska ge den effekt som socialministern tänker sig, behöver regeringen rikta om en del av pengarna till ideella organisationer så att de kan förbereda sig på ta emot alla barn och unga som vill använda sitt fritidskort med start 2024.

Redan idag brottas föreningslivet med brist på ideellt arbetande ledare, långa köer till aktiviteter och bristande infrastruktur. Trots att åtta av tio personer i Sverige ägnar sig åt friluftsliv på kvällar och helger, många av dem i organiserad form, lyser friluftslivet med sin frånvaro i regeringens ekonomiska prioriteringar. Satsningen på fritidskortet ska minska hälsoklyftorna och leda till god och jämlik hälsa.

I beslutet framgår också att barn och unga med funktionsnedsättning ska nås i lika stor utsträckning som andra. Friluftslivsorganisationerna har tillsammans 1,8 miljoner medlemskap – mer än hälften så många som idrottsrörelsen – ändå motsvarar det statliga anslaget till friluftslivet bara 5 procent av det belopp som idrotten får. Utan ökad kapacitet blir det svårt för ett redan underfinansierat friluftsliv att nå personer med funktionsnedsättning och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll.

Alla organisationer måste nu kraftsamla om regeringens mål ska nås. Det krävs uppsökande verksamhet i socioekonomiskt svaga områden som har få och okända föreningar, liksom god uthållighet för att aktiviteterna ska synliggöras för fler som bor där. På andra platser råder i stället brist på verksamheter i förhållande till efterfrågan, och i hela landet är det en utmaning att kontinuerligt fylla på med utbildade, engagerade ledare. Allt detta kostar pengar att förbättra – men i höstbudgeten syns inga spår av att regeringen förstår det.

Svenskt Friluftsliv ser nu en stor risk att framgången med fritidskortet bromsas av andra faktorer än dess utformning och tekniska lösning, och föreslår därför att regeringen riktar om en del medel från budgetposten för 2024 till ett omställningsstöd till det organiserade friluftslivet för att:

1 Bedriva bredare uppsökande verksamhet för att nå unga som står långt ifrån friluftslivet.

2 Rekrytera och utbilda ledare med fokus på att ta emot just fritidskortets målgrupper.

3 Investera i material, utrustning och infrastruktur.

Satsningen på fritidskortet är en lysande idé för såväl folkhälsan som gemenskapen, och kommer sannolikt också att bidra till att öka integrationen. Men resultatet blir bara det förväntade om kortet faktiskt kan användas av de unga människor som behöver det allra mest.

SKRIBENTER

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Susanne Maarup, ordförande Svenskt Friluftsliv

Skolminister Lotta Edholm – Gör skillnad och återinför beslutade friluftsdagar!

29 april 2023

Den svenska skolan har i årtionden lyft fram idrottslektioner framför friluftsdagar. Svenskt Friluftsliv vill i samband med firandet av Svenska friluftsdagen 29 april särskilt uppmana regeringen att återigen besluta om friluftsdagar i skolan!

DEBATT

Den svenska skolan har i årtionden lyft fram idrottslektioner framför friluftsdagar. Idrotten är inte för alla. Idag är det den 29 april – Svenska Friluftsdagen – en temadag instiftad för att uppmärksamma och främja ett bra friluftsliv. Svenskt Friluftsliv vill i samband med firandet av denna dag särskilt uppmana regeringen att återigen besluta om friluftsdagar i skolan!

Forskning visar klart och tydligt att undervisning med inslag av fysisk aktivitet, friluftsliv och kontakt med natur främjar bättre motorik, inlärning, koncentrationsförmåga och klassas även som skyddsfaktorer mot psykisk ohälsa. Vi menar att skolan har ett särskilt viktigt ansvar för att friluftsliv ges utrymme för eleverna. Idag har friluftsliv tyvärr en nedmonterad och svag ställning i skolan – inte sällan blir idrottslektioner alternativet till friluftsdagar.

Naturvårdsverkets rapport om Sveriges Friluftskommun 2022 visar märkbart låga siffror på frågan om ”kommunens idrottslärare har fått möjlighet att fortbilda sig inom friluftsfrågor”. Endast 38 % av kommunerna svarade positivt på frågan – 55 % av de tillfrågade kommunerna svarade ”vet ej”. Totalt 212 av Sveriges 290 kommuner besvarade undersökningen.

1927 hade den svenska skolan minst 15 beslutade friluftsdagar/år. 1994 blev friluftsdagarna frivilliga. Sedan dess har de minskat och är idag ”on demand”. Det vill säga – hur många dagar det rör sig om per år – och om en skola väljer att avsätta friluftsdagar är helt beroende på hur skolans rektor i samarbete med lärarna anser att det finns utrymme för det. Sannolikt finns det skolor som inte har en enda friluftsdag under året.

2022 gjorde Kulturutskottet en ”Uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken” där frågan om friluftsdagar lyftes. Flera aktörer inom skolan och idrotten delade uppfattningen att skolans friluftsdagar i de fall de förekommer i stor utsträckning successivt har kommit att handla om idrottsdagar med ett fokus på aktiviteter inom sport och idrott.

För att regeringen ska kunna uppfylla det friluftspolitiska målet ”Ett rikt friluftsliv i skolan” behöver friluftsdagar tydligt skrivas in i läroplanen. Den slutsatsen är vi inte de enda som stödjer, även Svenska Idrottslärarföreningen anser att ett minimiantal av friluftsdagar borde införas för att säkerställa att de faktiskt genomförs.

Svenskt Friluftsliv uppmanar regeringen att visa vägen och göra bättre – vi uppmanar skolminister Lotta Edholm att ta tydliga beslut att friluftsdagar inte längre blir frivilliga i skolan. Det är viktigt för framtiden att lägga örat mot forskningen – och denna gång göra rätt!

Susanne Maarup, ordförande

Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman, generalsekreterare

Svenskt Friluftsliv

Debatt: Tillsätt en friluftslivsminister och stå fast vid utfästelserna om att öka friluftsanslagen.

8 oktober 2022

Idag publicerar Sydsvenskan en debattartikel från oss på Svenskt Friluftsliv tillsammans med 21 av våra medlemsorganisationer.

Trots att nästan alla i Sverige vistas i naturen saknas det fortfarande satsningar på friluftslivet och ett samlat ansvar hos en minister. En utveckling av det organiserade friluftslivet skulle ge stora samhällsvinster. Partierna som nu regeringsförhandlar har ett unikt tillfälle att göra verklighet av sina utfästelser om mer resurser och om att öka farten i friluftsarbetet.

Svenskar älskar friluftsliv. Två av tre säger att de ofta är ute i naturen på helgerna. På semestern är siffran ännu högre, då svarar åtta av tio att de är ute i naturen. Under pandemin har helt nya grupper hittat ut. Det finns många skäl att göra allvar av friluftslivspolitiken.

Barn och ungdomar spenderar i dag 70 procent av sin vakna tid stillasittande. Att skapa förutsättningar för fler att komma ut i rörelse i naturen kan bryta mönstret. Det organiserade friluftslivet når alla med sina aktiviteter; barn, ungdomar, vuxna och äldre. Det ger stora vinster, inte bara för individerna själva utan även ekonomiskt genom minskade hälso- och sjukvårdskostnader, ökad produktivitet i arbetslivet och lägre sjukfrånvaro. För varje krona som investeras för att underlätta och öka fysisk aktivitet får samhället nästan fyra kronor tillbaka.

Det finns också starkt vetenskapligt stöd för att utevistelse och naturupplevelser leder till minskad psykisk utmattning och stress. Samtidigt kan det stärka vår självkänsla och kognitiva funktioner. Med växande psykisk ohälsa i samhället måste politiken ta vara på denna kunskap och skapa förutsättningar för att fler ska kunna få trygga och hållbara naturupplevelser i sin vardag.

Vi har inte råd med att inte investera i att få fler människor att röra på sig och känna livsglädje i naturen.

Det svenska friluftslivsintresset ökade stort under pandemin. Många friluftsorganisationer ser nu en ökad efterfrågan på kunskap om allemansrätten och aktiviteter. Det behövs resurser för att hantera den positiva utvecklingen, så att inte negativa konsekvenser som exempelvis nedskräpning och slitage ökar.

Med en orolig omvärld behöver alla planera för hur de ska agera om en allvarlig händelse inträffar. Sveriges friluftsorganisationer har kunskapen och kan – om uppdrag ges – snabbt utbilda många personer som i sin tur kan förmedla kunskap vidare till större grupper. När alla förväntas klara sig själva en vecka i händelse av kris är friluftsorganisationernas gemenskap och kunskap om matlagning, värme och förebyggande säkerhetstänk värdefull.

Före valet utvärderade riksdagen de friluftspolitiska målen. Medan målet om friluftsliv för god hälsa visar på en neutral utveckling har målet om mer friluftsliv i skolan en negativ utveckling. Med långsiktigt goda förutsättningar skulle friluftsorganisationerna kunna bidra ännu mer.

I Sverige saknas ett samlat ansvar för friluftsfrågorna. De övergripande frågorna hamnar vanligtvis hos miljöministern medan många av sakfrågorna i riksdagen hamnar hos kulturutskottet. Genom att samla alla friluftsfrågor hos en minister som en uttalad del av en ministerportfölj och ett utskott kan friluftspolitiken stärkas.

Svenskt Friluftslivs 27 ideella friluftsorganisationer omfattar 1,6 miljoner medlemskap, varav runt 300 000 är barn och ungdomar. Tillsammans består vi av närmare 7 000 lokala och regionala föreningar, som bidrar med integrationsinsatser, kunskap och aktiviteter i landets alla kommuner.

Trots den omfattande verksamheten är det årliga statliga anslaget till friluftsorganisationerna endast knappt 100 miljoner kronor, eller motsvarande fem procent av idrottsanslaget. Alla riksdagspartier har stått enade bakom de satsningar på friluftslivet som gjorts under pandemin. Flera av de partier som nu regeringsförhandlar har utöver det motionerat om ökat statligt anslagtill friluftslivet.

Vi vet att många riksdagsledamöter och flera av de tänkbara ministrarna i en ny regering har en bakgrund i och ett starkt engagemang för friluftslivet. Vår uppmaning till dem är att nu ta tillfället i akt. Skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för att många fler människor ska kunna ta del av det organiserade friluftslivet. Tillsätt en friluftslivsminister och stå fast vid utfästelserna om att öka friluftsanslagen.

Susanne Maarup, ordförande Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Maria Ros Hjelm, generalsekreterare Svenska Turistföreningen

Kristina Ljungros, generalsekreterare Friluftsfrämjandet

Sten Frohm, generalsekreterare Sportfiskarna

Dag Lidén generalsekreterare Svenska Jägareförbundet

Bodil Åström, generalsekreterare Riksförbundet Sveriges 4H

Martin Lind, ordförande Riksförbundet Pilgrim i Sverige

Christer Eriksson, ordförande Båtunionen

Dag Johansson, generalsekreterare Svenska Kanotförbundet

Kees de Jong, VD Svenska Kennelklubben

Viggo Oterhals, kanslichef Svenska Folksportförbundet

Magnus Erstrand, generalsekreterare Svenska Livräddningssällskapet

Anna Ryberg, generalsekreterare Svenska Islandshästförbundet

Sara Brunskog, generalsekreterare Svenska Frisksportförbundet

Emma Borggrén-Franck, generalsekreterare Svenska Klätterförbundet

Piia Nora, förbundsordförande Svenska Brukshundklubben

Anna Karin Hennig, generalsekreterare Scouterna

Johan Pettersson, generalsekreterare Scouterna

Per Hasselberg, ordförande Cykelfrämjandet

Anne Österberg, generalsekreterare SweSports

Fredrik Norén, generalsekreterare Svenska Kryssarklubben

Eva Bjernudd, generalsekreterare Korpen

Lasse Brynolf, kanslisekreterare Cykelsällskapet

Läs debattartikeln på Sydsvenskan här.

Aktuellt