Aktuellt

Barn som leker utomhus

Fritidskortet är en lysande idé – om det kan användas av de som behöver det mest.

Trots att åtta av tio personer i Sverige ägnar sig åt friluftsliv på kvällar och helger, många av dem i organiserad form, lyser friluftslivet med sin frånvaro i regeringens ekonomiska prioriteringar, skriver artikelförfattarna.

I våras gick startskottet för regeringens satsning på ett fritidskort för barn och unga, en satsning för hundratals miljoner kronor. Socialminister Jakob Forssmed (KD) presenterade stolt att fritidskortet kommer att ge ökad tillgång till friluftsliv, idrott, kultur och annat föreningsliv.

Men resultatet riskerar att urholkas och bli verkningslöst, bland annat på grund av bristen på ledare och infrastruktur. Det vore synd på en viktig satsning, som med rätt förutsättningar kan bidra till ökad folkhälsa hos barn och unga.

I budgetförslaget för nästa år har regeringen avsatt 731 miljoner kronor till fritidskortet för barn och unga i åldrarna 8–16 år. På kortet ska ett belopp laddas, som de kan använda för att betala för organiserade aktiviteter på fritiden. Tanken är att detta ska sänka trösklarna – inte minst i socioekonomiskt utsatta hushåll – för ungas tillgång till friluftsliv, idrott och kultur, och därmed främja trygghet och gemenskap i vardagen. Det är en rejäl satsning med ett viktigt syfte, som Svenskt Friluftsliv naturligtvis står helt bakom. Det som saknas är investeringen i förutsättningarna att genomföra detta i praktiken.

 

Ett av villkoren för att få tillgång till kortet är att det ska användas inom långsiktiga, ledarledda aktiviteter, vilket är välkommet. Men om satsningen ska ge den effekt som socialministern tänker sig, behöver regeringen rikta om en del av pengarna till ideella organisationer så att de kan förbereda sig på ta emot alla barn och unga som vill använda sitt fritidskort med start 2024.

Redan idag brottas föreningslivet med brist på ideellt arbetande ledare, långa köer till aktiviteter och bristande infrastruktur. Trots att åtta av tio personer i Sverige ägnar sig åt friluftsliv på kvällar och helger, många av dem i organiserad form, lyser friluftslivet med sin frånvaro i regeringens ekonomiska prioriteringar. Satsningen på fritidskortet ska minska hälsoklyftorna och leda till god och jämlik hälsa.

I beslutet framgår också att barn och unga med funktionsnedsättning ska nås i lika stor utsträckning som andra. Friluftslivsorganisationerna har tillsammans 1,8 miljoner medlemskap – mer än hälften så många som idrottsrörelsen – ändå motsvarar det statliga anslaget till friluftslivet bara 5 procent av det belopp som idrotten får. Utan ökad kapacitet blir det svårt för ett redan underfinansierat friluftsliv att nå personer med funktionsnedsättning och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll.

Alla organisationer måste nu kraftsamla om regeringens mål ska nås. Det krävs uppsökande verksamhet i socioekonomiskt svaga områden som har få och okända föreningar, liksom god uthållighet för att aktiviteterna ska synliggöras för fler som bor där. På andra platser råder i stället brist på verksamheter i förhållande till efterfrågan, och i hela landet är det en utmaning att kontinuerligt fylla på med utbildade, engagerade ledare. Allt detta kostar pengar att förbättra – men i höstbudgeten syns inga spår av att regeringen förstår det.

Svenskt Friluftsliv ser nu en stor risk att framgången med fritidskortet bromsas av andra faktorer än dess utformning och tekniska lösning, och föreslår därför att regeringen riktar om en del medel från budgetposten för 2024 till ett omställningsstöd till det organiserade friluftslivet för att:

1 Bedriva bredare uppsökande verksamhet för att nå unga som står långt ifrån friluftslivet.

Rekrytera och utbilda ledare med fokus på att ta emot just fritidskortets målgrupper.

3 Investera i material, utrustning och infrastruktur.

Satsningen på fritidskortet är en lysande idé för såväl folkhälsan som gemenskapen, och kommer sannolikt också att bidra till att öka integrationen. Men resultatet blir bara det förväntade om kortet faktiskt kan användas av de unga människor som behöver det allra mest.

SKRIBENTER

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Susanne Maarup, ordförande Svenskt Friluftsliv

Bild på barn med håvar

Skolminister Lotta Edholm – Gör skillnad och återinför beslutade friluftsdagar!

Den svenska skolan har i årtionden lyft fram idrottslektioner framför friluftsdagar. Svenskt Friluftsliv vill i samband med firandet av Svenska friluftsdagen 29 april särskilt uppmana regeringen att återigen besluta om friluftsdagar i skolan!

DEBATT

 

Den svenska skolan har i årtionden lyft fram idrottslektioner framför friluftsdagar. Idrotten är inte för alla. Idag är det den 29 april – Svenska Friluftsdagen – en temadag instiftad för att uppmärksamma och främja ett bra friluftsliv. Svenskt Friluftsliv vill i samband med firandet av denna dag särskilt uppmana regeringen att återigen besluta om friluftsdagar i skolan!

 

Forskning visar klart och tydligt att undervisning med inslag av fysisk aktivitet, friluftsliv och kontakt med natur främjar bättre motorik, inlärning, koncentrationsförmåga och klassas även som skyddsfaktorer mot psykisk ohälsa. Vi menar att skolan har ett särskilt viktigt ansvar för att friluftsliv ges utrymme för eleverna. Idag har friluftsliv tyvärr en nedmonterad och svag ställning i skolan – inte sällan blir idrottslektioner alternativet till friluftsdagar.

 

Naturvårdsverkets rapport om Sveriges Friluftskommun 2022 visar märkbart låga siffror på frågan om ”kommunens idrottslärare har fått möjlighet att fortbilda sig inom friluftsfrågor”. Endast 38 % av kommunerna svarade positivt på frågan – 55 % av de tillfrågade kommunerna svarade ”vet ej”. Totalt 212 av Sveriges 290 kommuner besvarade undersökningen.

 

1927 hade den svenska skolan minst 15 beslutade friluftsdagar/år. 1994 blev friluftsdagarna frivilliga. Sedan dess har de minskat och är idag ”on demand”. Det vill säga – hur många dagar det rör sig om per år – och om en skola väljer att avsätta friluftsdagar är helt beroende på hur skolans rektor i samarbete med lärarna anser att det finns utrymme för det. Sannolikt finns det skolor som inte har en enda friluftsdag under året.

 

2022 gjorde Kulturutskottet en ”Uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken” där frågan om friluftsdagar lyftes. Flera aktörer inom skolan och idrotten delade uppfattningen att skolans friluftsdagar i de fall de förekommer i stor utsträckning successivt har kommit att handla om idrottsdagar med ett fokus på aktiviteter inom sport och idrott.

 

För att regeringen ska kunna uppfylla det friluftspolitiska målet ”Ett rikt friluftsliv i skolan” behöver friluftsdagar tydligt skrivas in i läroplanen. Den slutsatsen är vi inte de enda som stödjer, även Svenska Idrottslärarföreningen anser att ett minimiantal av friluftsdagar borde införas för att säkerställa att de faktiskt genomförs.

 

Svenskt Friluftsliv uppmanar regeringen att visa vägen och göra bättre – vi uppmanar skolminister Lotta Edholm att ta tydliga beslut att friluftsdagar inte längre blir frivilliga i skolan. Det är viktigt för framtiden att lägga örat mot forskningen – och denna gång göra rätt!

Susanne Maarup, ordförande

Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman, generalsekreterare

Svenskt Friluftsliv

Debatt: Tillsätt en friluftslivsminister och stå fast vid utfästelserna om att öka friluftsanslagen.

Idag publicerar Sydsvenskan en debattartikel från oss på Svenskt Friluftsliv tillsammans med 21 av våra medlemsorganisationer.

Trots att nästan alla i Sverige vistas i naturen saknas det fortfarande satsningar på friluftslivet och ett samlat ansvar hos en minister. En utveckling av det organiserade friluftslivet skulle ge stora samhällsvinster. Partierna som nu regeringsförhandlar har ett unikt tillfälle att göra verklighet av sina utfästelser om mer resurser och om att öka farten i friluftsarbetet.

Svenskar älskar friluftsliv. Två av tre säger att de ofta är ute i naturen på helgerna. På semestern är siffran ännu högre, då svarar åtta av tio att de är ute i naturen. Under pandemin har helt nya grupper hittat ut. Det finns många skäl att göra allvar av friluftslivspolitiken.

Barn och ungdomar spenderar i dag 70 procent av sin vakna tid stillasittande. Att skapa förutsättningar för fler att komma ut i rörelse i naturen kan bryta mönstret. Det organiserade friluftslivet når alla med sina aktiviteter; barn, ungdomar, vuxna och äldre. Det ger stora vinster, inte bara för individerna själva utan även ekonomiskt genom minskade hälso- och sjukvårdskostnader, ökad produktivitet i arbetslivet och lägre sjukfrånvaro. För varje krona som investeras för att underlätta och öka fysisk aktivitet får samhället nästan fyra kronor tillbaka.

Det finns också starkt vetenskapligt stöd för att utevistelse och naturupplevelser leder till minskad psykisk utmattning och stress. Samtidigt kan det stärka vår självkänsla och kognitiva funktioner. Med växande psykisk ohälsa i samhället måste politiken ta vara på denna kunskap och skapa förutsättningar för att fler ska kunna få trygga och hållbara naturupplevelser i sin vardag.

Vi har inte råd med att inte investera i att få fler människor att röra på sig och känna livsglädje i naturen.

Det svenska friluftslivsintresset ökade stort under pandemin. Många friluftsorganisationer ser nu en ökad efterfrågan på kunskap om allemansrätten och aktiviteter. Det behövs resurser för att hantera den positiva utvecklingen, så att inte negativa konsekvenser som exempelvis nedskräpning och slitage ökar.

Med en orolig omvärld behöver alla planera för hur de ska agera om en allvarlig händelse inträffar. Sveriges friluftsorganisationer har kunskapen och kan – om uppdrag ges – snabbt utbilda många personer som i sin tur kan förmedla kunskap vidare till större grupper. När alla förväntas klara sig själva en vecka i händelse av kris är friluftsorganisationernas gemenskap och kunskap om matlagning, värme och förebyggande säkerhetstänk värdefull.

Före valet utvärderade riksdagen de friluftspolitiska målen. Medan målet om friluftsliv för god hälsa visar på en neutral utveckling har målet om mer friluftsliv i skolan en negativ utveckling. Med långsiktigt goda förutsättningar skulle friluftsorganisationerna kunna bidra ännu mer.

I Sverige saknas ett samlat ansvar för friluftsfrågorna. De övergripande frågorna hamnar vanligtvis hos miljöministern medan många av sakfrågorna i riksdagen hamnar hos kulturutskottet. Genom att samla alla friluftsfrågor hos en minister som en uttalad del av en ministerportfölj och ett utskott kan friluftspolitiken stärkas.

Svenskt Friluftslivs 27 ideella friluftsorganisationer omfattar 1,6 miljoner medlemskap, varav runt 300 000 är barn och ungdomar. Tillsammans består vi av närmare 7 000 lokala och regionala föreningar, som bidrar med integrationsinsatser, kunskap och aktiviteter i landets alla kommuner.

Trots den omfattande verksamheten är det årliga statliga anslaget till friluftsorganisationerna endast knappt 100 miljoner kronor, eller motsvarande fem procent av idrottsanslaget. Alla riksdagspartier har stått enade bakom de satsningar på friluftslivet som gjorts under pandemin. Flera av de partier som nu regeringsförhandlar har utöver det motionerat om ökat statligt anslagtill friluftslivet.

Vi vet att många riksdagsledamöter och flera av de tänkbara ministrarna i en ny regering har en bakgrund i och ett starkt engagemang för friluftslivet. Vår uppmaning till dem är att nu ta tillfället i akt. Skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för att många fler människor ska kunna ta del av det organiserade friluftslivet. Tillsätt en friluftslivsminister och stå fast vid utfästelserna om att öka friluftsanslagen.

 

Susanne Maarup, ordförande Svenskt Friluftsliv

Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv

Maria Ros Hjelm, generalsekreterare Svenska Turistföreningen

Kristina Ljungros, generalsekreterare Friluftsfrämjandet

Sten Frohm, generalsekreterare Sportfiskarna

Dag Lidén generalsekreterare Svenska Jägareförbundet

Bodil Åström, generalsekreterare Riksförbundet Sveriges 4H

Martin Lind, ordförande Riksförbundet Pilgrim i Sverige

Christer Eriksson, ordförande Båtunionen

Dag Johansson, generalsekreterare Svenska Kanotförbundet

Kees de Jong, VD Svenska Kennelklubben

Viggo Oterhals, kanslichef Svenska Folksportförbundet

Magnus Erstrand, generalsekreterare Svenska Livräddningssällskapet

Anna Ryberg, generalsekreterare Svenska Islandshästförbundet

Sara Brunskog, generalsekreterare Svenska Frisksportförbundet

Emma Borggrén-Franck, generalsekreterare Svenska Klätterförbundet

Piia Nora, förbundsordförande Svenska Brukshundklubben

Anna Karin Hennig, generalsekreterare Scouterna

Johan Pettersson, generalsekreterare Scouterna

Per Hasselberg, ordförande Cykelfrämjandet

Anne Österberg, generalsekreterare SweSports

Fredrik Norén, generalsekreterare Svenska Kryssarklubben

Eva Bjernudd, generalsekreterare Korpen

Lasse Brynolf, kanslisekreterare Cykelsällskapet

 

Läs debattartikeln på Sydsvenskan här.

 

 

 

Debatt: Beredskap handlar också om att lära ut överlevnad om kriget kommer

Idag publicerar Göteborgs-Posten en debattartikel från Svenskt Friluftsliv.

Beredskap är mer än vapen – regeringen behöver förse alla medborgare med kunskap om överlevnad.

”Vår beredskap är god” – var en klyscha vi använde i Sverige under beredskapstiden. Den var inte god då. Frågan är vilken status den har idag? skriver Susanne Maarup, ordförande Svenskt Friluftsliv.

Vi befinner oss sedan en månad tillbaka i närheten av ett fullskaligt krig. En utveckling i vårt närområde som vi inte väntade oss. Var vi beredda?

Förberedelse är allt. Vi behöver förbereda våra medborgare på hur de ska kunna klara sig i händelse av en kris. Många aktiviteter har redan startats upp. Det Sveriges friluftsorganisationer har möjlighet att bistå med är att dela med sig av den stora kunskap som finns om hur man klarar sig i naturen när samhällsfunktioner har slagits ut och ingen el eller tillgång på drivmedel finns. Kunskap om hur man klär sig rätt, var vatten kan hittas och hur mat kan lagas med enkla medel – enkelt uttryckt: målet är att vara varm, torr och mätt. När krisen väl slagit till är det mycket svårt att samordna och förbereda människor på konkreta handlingsmönster.

År 2019, visades realityserien ”Nedsläckt land” i Sveriges Television. Den visade att kunskapsluckor fanns vad gällde att få tillgång till mat och vatten, men även kring hur värme kunde skapas under den fiktiva krisen.

Nu när krisen är på riktigt behöver vi höja medvetenheten om hur vi ska rusta oss om något oförutsett skulle hända oss. Vi menar att ett samhälle där medborgarna har kunskap och utrustning – blir ett mer robust och säkert samhälle.

Det är alltid bättre att veta hur man ska agera innan en allvarlig händelse inträffar. Sveriges friluftsorganisationer har kunskapen och våra organisationer kan – om uppdrag ges – utbilda centrala personer som i sin tur kan förmedla kunskap om överlevnad i kristid – vidare till större grupper. Tanken är att arbeta aktivt ute på fältet med andra samhällsbärande organisationer som skolan och MSB, men även med Sveriges försvarsorganisationer.

En av Svenskt Friluftslivs medlemsorganisationer – Brukshundklubben arbetar sedan länge med utbildning av hundar för skydd och försvar. Det som skulle behöva göras nu är att skapa förutsättningar för fler friluftsorganisationer att ta ett större och mer omfattande grepp för att kunna nå ut till ännu fler människor – för att förmedla viktig kunskap om hur man klarar det mest elementära vid ett kris- eller krigstillstånd.

Regeringen är den part som behöver visa riktningen och skapa en övergripande förberedelse. Därför föreslår vi ett tydligt uppdrag där vi åtar oss att skapa en god beredskap, så att vi får möjlighet att sprida kunskap i denna tid av krig och oro. Målet är att vårt samhälle ska stå starkt.

Susanne Maarup
Ordförande Svenskt Friluftsliv

Läs debattartikeln i Göteborgs-Posten här.