Sommaren bjöd på en hel del regn och semesterplanerna fick göras om, från strandhäng till snabba attraktioner i en nöjespark. Med skräckblandad förtjusning och en hel del mod satte jag mig i en attraktion som liknade en rymdfarkost. I 60 sekunder slängdes jag upp och ner, svävade i stolen och skakade som ett asplöv.
Nästa dag utmanade jag vädret med en långpromenad. Efter en heldag på nöjesfält behövde jag återhämtning, och naturen fanns självklart – som för de flesta – alldeles i närheten. Jag behövde varken fråga om lov, boka min tidsslot eller köpa biljett. Att vistas i naturen i Sverige är en frihet och en rättighet som alla är välkomna att nyttja oavsett vem de är, varifrån de kommer eller vilka ekonomiska förutsättningar de har.
Naturen välkomnar alla, den sätter inte gränser och den kräver ingen prestation. Men ska tillträdet till naturen vara gratis? Den frågan har plötsligt diskuterats en hel del efter att länsturistchefen i Jämtland Härjedalen nyligen ställde frågan – vem ska betala notan? Samtidigt konstaterade hon, går man på en nöjespark får man betala inträde, medan naturen fortfarande är gratis.
Och faktum är att vi har en utmaning med överbelastade vandringsleder, slitage på våra spår och nedskräpning av skog och mark. Men att likställa naturen med ett nöjesfält där entréavgift skulle kunna vara lösningen är inte rätt stig att vandra.
Att ta betalt för att vistas i naturen skulle bidra till ökade klyftor i samhället och göra intrång i vår princip om frihet under ansvar. För människor som redan står långt ifrån friluftslivet skulle distansen bli ännu större. Naturen är, och ska vara ett privilegium för alla, utan krav på prestation, ekonomi eller annat hinder.
Men vi behöver agera för att bevara denna möjlighet. Vi måste öka kunskapen om allemansrätten och sprida besökare till fler besöksmål runtom i Sverige. Allemansrätten ger oss inte bara en massa möjligheter, den medför också skyldigheter. Här har vi ett gemensamt ansvar att öka kunskapen om hur vi ska bete oss, för att naturen även i fortsättningen ska vara en plats för rekreation för alla.
I Norge kraftsamlar Norskt Friluftsliv just nu för att försöka få till en lagstiftning kring allemansrätten för att säkra den viktiga principen för kommande generationer. I Sverige diskuterar vi turistskatt och likställer naturen med ett nöjesfält. Svenskt Friluftsliv anser att karuseller kan kosta, men det är samhällets ansvar att underhålla, upprätthålla och tillhandahålla tillträdet till den svenska naturen – för alla som bor och lever här. Allemansrätten är trots allt det mest fantastiska och unika med vårt vackra land.
Josefine Åhrman, generalsekreterare Svenskt Friluftsliv