Aktuellt

Friluftslivet har fått ett stort uppsving under senare år på grund av pandemin och tack vare den nationella kampanjen för att främja friluftsliv i samhället, Friluftslivets år 2021. En ny kunskapssammanställning från Svenskt Friluftsliv visar att friluftsliv och att ha tillgång till friluftsområden och natur förbättrar människors hälsa, samhällets folkhälsa och gynnar meningsfull fritid och inlärning hos exempelvis barn och ungdomar.

Men alla grupper i samhället har inte samma förutsättningar att komma ut och besöka naturen vilket ökar på redan stora skillnader i hälsa, livskvalitet och risk för förtida död. Vi talar om personer med funktionsvariationer, vilka står för 10-20 % av befolkningen beroende på hur en definierar funktionsvariation. Personer med funktionsvariationer möts av ett stort antal hinder som försvårar besök i friluftsområden och många andra utemiljöer inklusive fysiska hinder, bristande information på spårtavlor, bristfällig digital information och presentation om utbud, service och tillgänglighet av friluftsområden. Personer med funktionsvariationer som grupp har inte haft en lika positiv besöksutveckling under pandemin – att jämföra med exempelvis barnfamiljer och äldre som båda har haft kraftiga ökningar i naturbesök. Detta beror inte på att gruppen på något sätt skulle ha lägre intresse för friluftsliv och natur. Det beror snarare på hinder och höga ”trösklar” som samhället skapat.

Svenskt Friluftsliv har under lång tid följt kommuners och andra aktörers tillgänglighetsarbete inom friluftsliv och natur och samhällets dito för att skapa grundläggande rättigheter åt personer med funktionsvariationer. Det finns stora brister i informationslandskapet då många kommuner och friluftsområden saknar information huruvida områden är tillgängliga för personer med funktionsvariationer eller inte. Även när det står på en hemsida att ett friluftsområde är tillgängligt saknas ofta information om exakt vad. Är det parkeringen, toaletterna, vandringsleden? Är området tillgängligt för personer i rullstol, eller även synskadade? Personer med mental funktionsvariation? Är spåret tillgängligt för personer i rullstol med färdhjälpmedel eller assistans? Hur är lutningen på motionsspårets backar? Är underlaget grus, asfalt, spån, gräs eller stenblock? Och så vidare. Allt detta gör det svårt för egentligen alla besökare att avgöra om området är funktionellt och ett passande besöksmål. Bristen på information och tillgänglighetsanpassning vid entréer är förvånande eftersom friluftsområden hör till en kommuns minst kostnadskrävande poster och antagligen ger flera kronor tillbaka till statskassan på varje satsad krona inklusive via intäkter från turism. Vi har här således en samhällsekonomiskt lönsam ”produkt”, men som en del av befolkningen inte har samma tillgång till att ”köpa” som andra.

Ett annat problem är att samhället har brister i att erbjuda gruppen lämpliga och tillräckliga hjälpmedel som skulle innebära förbättrade förutsättningar att komma ut i naturen och även ta del av samhällets utbud av affärer och service. Samhället erbjuder i regel endast tillgång till ett hjälpmedel. I praktiken innebär detta att gruppen inte får tillgång till hjälpmedel lämpliga för besök i friluftsområden. Många i gruppen har inte råd att själva skaffa extra hjälpmedel vilket ökar risken för att gruppen blir mer stillasittande inomhus. En annan sida av myntet är att dagens system med färdtjänst skapar problem för gruppens tillgänglighet, speciellt när det handlar om att regional och nationell färdtjänst ska samarbeta vid resor. Regional och nationell färdtjänst har ofta olika regler. En vanlig missuppfattning är även att färdtjänst skulle vara gratis för individen. Så är inte fallet. Att många i gruppen har förhöjda kostnader för att kunna besöka friluftsområden är oacceptabelt.

Att stötta personer med funktionsvariationer adekvata hjälpmedel för att komma ut i naturen bör inte bara ses som en mänsklig rättighet, utan även som en given samhällsinvestering för folkhälsa, jämlikhet och god hälsoekonomi.

Samtidigt finns det positiva trender i samhället. Till exempel blir det allt vanligare att Fritidsbankerna har utrustning för personer med funktionsvariationer. Universiell design och utformning av platser innebär nästan alltid att tillgänglighetsaspekter prioriteras. Produkter på den kommersiella marknaden blir allt bättre och funktionella, t ex rullstolar och andra färdmedel för idrott och friluftsliv. Detta underlättar även för friluftsorganisationer att starta upp verksamhet för personer med funktionsvariationer.

Svenskt Friluftsliv verkar för att alla ska kunna ägna sig åt friluftsliv. Om inte ett stort antal aktörer tar tillgänglighetsfrågan på större allvar kommer vi ha svårt att nå upp till detta mål.