Svenskt Friluftslivs sakkunnige Johan Faskunger har under 2022 genomfört en utvärdering av Region Sörmlands projekt FASiS – Fysisk aktivitet i Samhällsplanering i Sörmland. Specifikt granskades kommunernas och regionens styrande dokument och djupintervjuer och en enkät genomfördes. En hel del innehåll berörde friluftsliv, friluftsområden och förutsättningarna att besöka naturen.
Rapporten visar bland annat att:
– Ett projekt på regional nivå – som FASiS – är oerhört viktigt för att hjälpa kommunerna med planeringen och arbetet med att främja fysisk aktivitet. Många upplever att de kan lära sig mycket och flytta fram positionerna genom samverkan och samarbeten över kommungränserna och i regionen.
– Kommuner och regionen ser friluftsliv och friluftsområden som väldigt viktiga tillgångar för invånare, besökare, kommunens attraktivitet och utveckling.
-Styrande dokument, framförallt översiktsplanerna, har visserligen mycket innehåll om olika former av fysisk aktivitet (lek, friluftsliv, idrott, rekreation, cykling, osv) och om natur/friluftsområden, men tjänstepersoner anger att ”de styrande dokumenten inte är särskilt styrande i verkligheten” vilket missgynnar frågor som rör arbetet med fysisk aktivitet.
– Kommuner säger sig vilja bevara och utveckla friluftsområden och bostadsnära natur. Samtidigt finns ofta storskaliga planer på att förtäta och bygga fler bostäder. Att hantera dessa motstridiga mål och bevara grönstrukturen är en stor utmaning för framtiden.
– Arbetet med att främja fysisk aktivitet och att skapa rörelsefrämjande miljöer är naturligt kopplat till både folkhälsa och miljö enligt forskning, men dessa perspektiv är förvånansvärt svagt sammankopplade i planeringen och i de styrande dokumenten, även om folkhälsa och hållbar utveckling nämns i generella ordalag hos vissa kommuner. Arbetet med att främja fysisk aktivitet och rörelsevänliga miljöer borde tydligare integreras i arbetet med miljö, hållbar utveckling och folkhälsa.
-Tjänstepersoner i många kommuner upplever att beslutsfattarna inte prioriterar frågan om att främja fysisk aktivitet och inte ger de uppdrag som krävs för att göra tillräckligt stor skillnad.
-Kommunerna är generellt bättre på att utforma fysiska miljöer för rörelse och trivsel än på att främja fysisk aktivitet i befolkningen och i sårbara grupper. Vanligast är att kommuner arbetar med att främja gång och cykling till skolan.
-Tjänstepersoner upplever att frågan om fysisk aktivitet ofta prioriteras ned i planeringsstadiet och glöms bort i överlämningen till projekt- och utförarstadiet. Det är väldigt många planer och perspektiv som ska bedömas och hanteras (”dokumentträngsel” och ”perspektivträngsel”) och utfallet blir inte alltid bra.
-Kommunerna anser att dialogen med friluftsorganisationer behöver förbättras – kommunerna har traditionellt haft mer dialog och bättre kontakt med idrottsföreningarna.
-Alla kommuner har behov av att förbättra kunskapen om markens sociala värden för invånare, besökare och civilsamhället. Genom ökad kunskap om vad marken används till kan kommunen fatta bättre och mer effektiva beslut om markanvändning och samtidigt främja delaktighet och inflytande.
-Arbetet med riktade insatser för att främja fysisk aktivitet i befolkningen behöver förbättras. Detta kommer kräva politisk medvetenhet och prioritering, kompetensutveckling av personal, utökad samverkan inom kommunen och förbättrad samverkan med civilsamhället.
Läs ”FASiS – Genomlysning av styrande dokument” här.