Den 20 september är det Allemansrättens dag. I Sverige är allemansrätten skyddad i grundlagen, där det står att alla ska ha tillgång till naturen.

– En förutsättning för att människor ska kunna ta del av vår fina natur är att de har god kännedom om allemansrätten. Därför är kunskapsöverföringen om allemansrättens principer särskilt viktig i skolan där vi når alla barn, säger Susanne Maarup, ordförande för Svenskt Friluftsliv.

Sverige har tio friluftspolitiska mål som riksdagen beslutade om 2010, men vid en utvärdering förra året konstaterades att det åttonde målet – ett rikt friluftsliv i skolan – inte efterlevs. Undervisning om allemansrätten finns med i kursplanernas så kallade centrala innehåll. I lågstadiet ska eleverna lära sig allemansrättens grunder, medan årskurs 4–9 ska ge kunskap om rättigheter och skyldigheter i naturen, och hur dessa ska tillämpas. Men i praktiken har friluftslivsundervisningen en svag ställning.

– Många klasser är stora och lärarna kämpar med tidsbrist och indragna resurser, samtidigt som de sällan har stöd från rektorn för schemabrytande aktiviteter över ämnesgränserna eller utomhusundervisning. Friluftsdagar är heller inte obligatoriska, vilket är illavarslande eftersom kunskaperna om allemansrätten riskerar att urholkas, säger Josefine Åhrman, generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv.

Kommunernas uppföljning är bristfällig

Dessutom är det svårt att bedöma om alla barn får med sig en god kännedom om allemansrätten. I fjolårets rapport Sveriges friluftskommun har nästan fyra av tio kommuner svarat nej eller vet inte på frågan om skolorna följer upp elevernas kunskaper inom friluftsdelen i ämnet Idrott och hälsa. I årets rapport uppger nästan sex av tio kommuner att de har genomfört ett begränsat antal eller inga aktiviteter alls för att stimulera friluftsliv riktat till skolan, samtidigt som bara 26 procent av landets kommuner har fortbildat sina idrottslärare inom friluftsfrågor, jämfört med 38 procent förra året. Dessutom saknar två tredjedelar av kommunerna en friluftsplan.

Ingen nationell kontroll på friluftsundervisningen

Forskning visar att det finns stora fördelar med utomhusundervisning, men också att bristen på kunskap är ett hinder för att utöva friluftsaktiviteter. Undervisning med inslag av fysisk aktivitet och vistelse i naturen ökar miljömedvetenheten men främjar också inlärning, utveckling och prestationer även i teoretiska ämnen; detta är alltså inte bara en fråga för idrottsläraren, eller för ämnet naturkunskap.

– Därför är det extra olyckligt att friluftsundervisningen inte prioriteras; vi vet ju att en stillasittande livsstil ökar risken för psykisk ohälsa medan kontakt med naturen klassas som en skyddsfaktor. Skolhuvudmännen bör arbeta aktivt med denna del av läroplanen med hjälp av våra medlemsorganisationer, som är en viktig resurs för att nå målen, säger Josefine Åhrman.

I styrdokumenten för förskola och skola finns starkt stöd för friluftsfrågorna, men trots det säkerställer ingen att målet om ett rikt friluftsliv i skolan uppfylls. Svenskt Friluftsliv föreslår nu att regeringen ger skolmyndigheterna i uppdrag att genomföra en särskild insats för att undervisningen i flera skolämnen ska få fler inslag av utomhuspedagogik, där allemansrätten får en särskilt stark ställning. Uppdraget bör omfatta både proaktiva insatser och löpande uppföljningar.

– Att stärka friluftspolitiken i skolan är en viktig pusselbit för att den svenska traditionen med ett rikt friluftsliv ska leva vidare. Det är också avgörande för en hållbar samhällsutveckling, både för folkhälsan och klimatomställningen, vilka i sin tur är avgörande för att också framtidens generationer ska kunna njuta av vår natur, säger Susanne Maarup.